British 1836-1893 Atkinson Grimshaw Gallery Grimshaw's primary influence was the Pre-Raphaelites. True to the Pre-Raphaelite style, he put forth landscapes of accurate color and lighting, and vivid detail. He often painted landscapes that typified seasons or a type of weather; city and suburban street scenes and moonlit views of the docks in London, Leeds, Liverpool, and Glasgow also figured largely in his art. By applying his skill in lighting effects, and unusually careful attention to detail, he was often capable of intricately describing a scene, while strongly conveying its mood. His "paintings of dampened gas-lit streets and misty waterfronts conveyed an eerie warmth as well as alienation in the urban scene." Dulce Domum (1855), on whose reverse Grimshaw wrote, "mostly painted under great difficulties," captures the music portrayed in the piano player, entices the eye to meander through the richly decorated room, and to consider the still and silent young lady who is meanwhile listening. Grimshaw painted more interior scenes, especially in the 1870s, when he worked until the influence of James Tissot and the Aesthetic Movement. On Hampstead Hill is considered one of Grimshaw's finest, exemplifying his skill with a variety of light sources, in capturing the mood of the passing of twilight into the onset of night. In his later career this use of twilight, and urban scenes under yellow light were highly popular, especially with his middle-class patrons. His later work included imagined scenes from the Greek and Roman empires, and he also painted literary subjects from Longfellow and Tennyson ?? pictures including Elaine and The Lady of Shalott. (Grimshaw named all of his children after characters in Tennyson's poems.) In the 1880s, Grimshaw maintained a London studio in Chelsea, not far from the comparable facility of James Abbott McNeill Whistler. After visiting Grimshaw, Whistler remarked that "I considered myself the inventor of Nocturnes until I saw Grimmy's moonlit pictures."[9] Unlike Whistler's Impressionistic night scenes, however, Grimshaw worked in a realistic vein: "sharply focused, almost photographic," his pictures innovated in applying the tradition of rural moonlight images to the Victorian city, recording "the rain and mist, the puddles and smoky fog of late Victorian industrial England with great poetry." Some artists of Grimshaw's period, both famous and obscure, generated rich documentary records; Vincent Van Gogh and James Smetham are good examples. Others, like Edward Pritchett, left nothing. Grimshaw left behind him no letters, journals, or papers; scholars and critics have little material on which to base their understanding of his life and career. Grimshaw died 13 October 1893, and is buried in Woodhouse cemetery, Leeds. His reputation rested, and his legacy is probably based on, his townscapes. The second half of the twentieth century saw a major revival of interest in Grimshaw's work, with several important exhibits of his canon.  Related Paintings of Atkinson Grimshaw :. | Park Row,Leeds | Mr Flowers Sketch | View of Heath Street by Night | Thames | Under the Moonbeams |
Related Artists:
Antonio Maria Esquivel
Nacio en Sevilla en 1806. Comenzo los estudios de pintura en la Academia de Bellas Artes de Sevilla. Alli se familiarizo con la tecnica pictorica y el detallismo al estilo de Murillo. En 1831, se traslado a Madrid, donde concurso en la Academia de San Fernando, siendo nombrado academico de merito. En contacto con el ambiente intectual madrileno de esos anos, participo activamente en la fundacion del Liceo Artistico y Literario en 1837, donde daria clases de Anatomia, asignatura que impartiria tambien mas tarde en la Academia de San Fernando. En 1839, otra vez en Sevilla, sufrio una enfermedad que le dejo practicamente ciego; el artista, sumido en una profunda depresion, se intento suicidar arrojandose al rio Guadalquivir. Enterados sus companeros y amigos poetas y artistas y movilizados por el Liceo para ayudarle, sufragaron entre todos un caro tratamiento realizado por un prestigioso oftalmologo frances. Gracias a esto, en 1840 sano y recupero la vision. El artista, agradecido, pinto a sus amigos, poetas y pintores del Romanticismo, en un cuadro que se ha hecho justamente celebre. Como reconocimientos oficiales, recibo la placa del Sitio de Cadiz y la Cruz de Comendador de la Orden de Isabel la Catolica. En 1843 es nombrado Pintor de Camara y en 1847 academico de San Fernando, siendo ademas miembro fundador de la Sociedad Protectora de Bellas Artes. Como teorico de la pintura, redacto un Tratado de Anatomia Pictorica, cuyo original se guarda en el Museo del Prado. Fallecio en Madrid en 1857. Sus hijos Carlos Maria (1830-1867) y Vicente tambien fueron pintores.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
James Otto Lewis
1799-1858